Jag föddes 1973 i Västerås och växte upp i en lägenhet på Artles Torg i Partille.

​

Pappa var konstnär, han var sjukskriven för schizofreni och spenderade mesta tiden med att måla tavlor på sitt rum. Där luktade terpentin och cigarettrök och det fanns inte mycket rum att röra sig mellan ramarna som stod lutade mot väggarna. Allvarliga porträtt tittade tillbaka mot en var man än såg.

​

Mamma jobbade ständigt, det var så hon trivdes men hon hade även fyra barn och en man att försörja. Dagtid var hon lärare i bild på waldorfskolan i stan, kvällstid höll hon kurser i växtfärgning, bildvävning.eller linberedning. Jag brukade ligga och vänta på ljudet av hennes bil på sena kvällen; ljudet av en gammal rostig Saab eller Volkswagen.

 

I bokhyllan i vardagsrummet stod hennes skivsamling med Harry Belafonte, Buffy Sainte-Marie, Bob Dylan, The Beatles, Jimi Hendrix, Leonard Cohen och Joan Baez.

​​När jag var runt tio år började jag spela på hennes gitarr och hon lärde mig fingerplocket till Elizabeth Cottens "Freight train".

​

​Jag skrev musik till teaterföreställningar och annat på gymnasiet, men det gick trögare med texterna, först ​ett par år senare lossnade låtskrivandet.

​Runt millenniumskiftet startade en trend bland pubar i Göteborg, fler och fler arrangerade öppna scener på vardagar. Jag och andra okända artister kunde sjunga våra sånger, oftast solo, i bästa fall för en öl. Men mitt mål var alltid att försöka hitta ett gäng bra musiker och spela in debutskivan.

​